Låt oss först gå igenom hur en elmotor fungerar. En elmotor omvandlar elektrisk energi till mekanisk energi och den består av flera komponenter.

En elmotor har en stationär del, statorn, och en roterande del, rotorn.

Statorn är tillverkad av laminerade stålplåtar med springor på insidan närmast rotorn. Det laminerade stålplattorna är staplade för att bilda ett tjockväggigt rör i olika längder, där längden och diametern bestämmer motorns effekt i kilowatt. I springorna finns koppartrådar. Rotorn är också tillverkad av laminerade stålplåtar med springor på utsidan. I spåren är det stänger av koppar eller aluminium.

Ett elektriskt fält som induceras i statorn tvingar rotorn att rotera.

Den mekaniska energin som omvandlas från den elektriska energin används för att driva pumpen. P1 är den energi som förbrukas av motorn. Denna kan avläsas på el-mätaren och det är den mängd energi som elbolaget debiterar.

P2 är motorns axeleffekt och den är alltid lägre än P1. Det uppstår nämligen vissa elektriska förluster i lindningarna och även mekaniska friktionsförluster. P2 är samma sak som motorstorleken. Så om någon frågar hur stor din motor är så vill han eller hon faktiskt veta P2-värdet för din motor.

Förhållandet mellan P2 och P1 är motorns verkningsgrad. Formeln för beräkning av denna verkningsgrad visas på skärmen.

Både P1 och P2 mäts i kilowatt eller hästkrafter, symboliskt representerade som kW respektive hk.

Om motorstorleken anges i hk kan motorns verkningsgrad beräknas med formeln som visas på skärmen.

P2 är nu i hk och P1 är i kW.

P3 är den ingående axeleffekt som krävs för att driva pumpen och den är normalt densamma som P2. Men i de fall pumpar har en lång axel, som t.ex. en vertikal turbinpump, kan friktionen i lagret för den långa axeln vara betydande och P3 blir då lägre än P2.

Phyd, eller P4, avser pumpens hydrauliska effekt. Detta är den energi som lämnar pumpen som en produkt av uppfordringshöjd och flöde.